Var inte rädd för tystnaden. Den är inte tom. Så enkelt är det inte. Tomheten är fylld av annat. Sådant som du inte visste att det fanns. Du kommer att höra, om du ger dig själv tillstånd att lyssna. Du kommer att lära dig något annat än det du redan vet. Om du vågar.
Om tystnaden varar tillräckligt länge, kommer du att föra allt längre och alltmer intressanta samtal med någon du knappt träffat. Dig själv.
Förra veckan var vi i skolan och påbörjade en kurs i kommunikation. Vi hade två jättebra lärare som engagerade hela klassen på ett otroligt sätt. Vi kom närmare varandra igen. Vi vågade öppna oss mer och prata om svåra saker.
Men dessa två herrar hade en liten egenhet. Nu och då tystnade de och såg ut att bara fundera. Efter en liten paus fortsatte undervisningen igen.
Och fast det inte alls var nån obehaglig stämning i rummet var det många som skruvade på sig, ni vet, lite besvärat.
Vi är ju inte vana vid att låta det bli tyst.
Jag tycker om tystnaden. Jag längtar efter den, saknar den och har ett behov av att stanna upp och känna efter och reflektera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar